Etna på svenska


Download 445 b.
Sana14.08.2018
Hajmi445 b.



  • ETNA PÅ SVENSKA

    • Skandinaviens Italien
    • Selma Lagerlöfs resa till Sicilien (1896)
    • I miracoli dell’Anticristo (1930)
    • Antikrists mirakler (1897)
  • KEBNEKAISE PÅ ITALIENSKA

    • Italiens Skandinavien
    • Selma Lagerlöfs resa till Norrland (1904)
    • Nils Holgerssons resa genom seklet runt jorden
    • Il viaggio miracoloso del piccolo Nils Hilgerssons (1914)
  • GÖSTA BERLING PÅ LA SCALA

    • Från roman till opera
    • I cavalieri di Ekebù (1925)
    • Kavaljererna på Ekeby (1928)
    • Kavaljererna i Karlstad (1994)


Georg Brandes skriver 1893 i recensionen i Politiken av den danska översättningen av Gösta Berlings saga:

  • Georg Brandes skriver 1893 i recensionen i Politiken av den danska översättningen av Gösta Berlings saga:

  • ”Frk. Lagerløf har nu fortalt os, hvad hun har hørt og drømt om. For Fremtiden bør hun vistnok skildre os, hvad hun har set og følt og fuldt forstaaet” .



  • Giuseppe Antonio Borgese skriver 1909 i La Stampa och Il Mattino 1909 (med anledning av att Selma Lagerlöf fått Nobelpriset):

  • ”Hanno dato un premio di lettura, o non piuttosto un premio di virtù alla maestrina svedese?”



  • Georg Brandes skriver i ett brev till Per Hallström om Selma Lagerlöfs Italienskildringar:

  • ”men hvilken Mangel paa Sans for Sydens Væsen, hvilket nordisk Fantasteri, hvor var det Alt ved Siden af det Rigtige! Hvilket Fejlgrep: et Fejlgrep der grunder i en Art for Dumhed”.



  • ”Così è toccata a Selma Lagerloef una sorte non rara fra le donne che scrivono: il suo primo libro, Goesta Berling, è il miglior di tutti.”

  • (1909, omtryckt i La Vita e il Libro I, 1910).



  • ”Ogni scrittore scandinavo ha una lieve vernice moderna e una fierissima anima atavica. Grattate l’umanitario e il libertario: troverete l’erede del Vikingo e del predone normanno. Perfino il loro pacifismo è aggressivo. [---] In questo senso Selma Lagerloef è un’artista barbarica: non tanto per tumultuosa scorrettezza delle sue costruzioni, quanto per la materia e lo spirito delle sue immaginazioni” (La Vita e il Libro I, 1910).



”Grazia Deledda è una narratrice di razza, come una vecchia contadina. Mi pare impossibile ch’ella abbia un taccuino ove raccolga osservazioni sulla gente che incontra: ed è assolutamente certo ch’ella non costruisce prima il macchinario ideale e morale del romanzo per personificare più tardi le linee in qualche personaggio escogitato. [---] La Deledda ha, in questo, la fortuna d’esser rimasta primitiva; racconta perché sa una quantità di cose. Oltre al suo ignegno, deve questa dovizia d’esperienza alla sua lunga vita provinciale” (La Vita e il Libro II, 1911).

  • ”Grazia Deledda è una narratrice di razza, come una vecchia contadina. Mi pare impossibile ch’ella abbia un taccuino ove raccolga osservazioni sulla gente che incontra: ed è assolutamente certo ch’ella non costruisce prima il macchinario ideale e morale del romanzo per personificare più tardi le linee in qualche personaggio escogitato. [---] La Deledda ha, in questo, la fortuna d’esser rimasta primitiva; racconta perché sa una quantità di cose. Oltre al suo ignegno, deve questa dovizia d’esperienza alla sua lunga vita provinciale” (La Vita e il Libro II, 1911).



  • ”Grazia Deledda ha l’aria di chi racconta, non di chi inventa, e pare che, raccontando, non soffra mai d’un istante d’amnesia e non si conceda mai il lusso di una piccola menzogna. Più che la critica di due romanzi, questa sembra la definizione della buona arte narrativa. Ma non è colpa mia – poiché non credo di essere né un femminista né un mondano – se nelle letterature moderne, quando sono in istato d’impoverimento, è neccessario riconoscere che le donne fanno un po’ meglio degli uomini” (La Vita e il Libro II, 1911).



”Hon var precis motsatsen till allt man kunde förvänta sig av en italiensk författarinna. Hon var ful, stillsam, tystlåten, anspråkslös. Hon kammade sitt gråa hår ner över panna och kinder på våra mormödrars vis och såg lika gammal ut som jag, fastän hon bara var 55. Hon var liten med orimligt små, svaga händer, endast huvudet var stort. [---] Med allt detta kan jag inte neka till, att jag tyckte om henne. Det var en sardinsk bondkvinna, som helt hastigt fördes in i våra mest lysande kretsar. [---] Säkert var hon själv en typ för den befolkning, som hon skildrat” (till Ida Bäckman).

  • ”Hon var precis motsatsen till allt man kunde förvänta sig av en italiensk författarinna. Hon var ful, stillsam, tystlåten, anspråkslös. Hon kammade sitt gråa hår ner över panna och kinder på våra mormödrars vis och såg lika gammal ut som jag, fastän hon bara var 55. Hon var liten med orimligt små, svaga händer, endast huvudet var stort. [---] Med allt detta kan jag inte neka till, att jag tyckte om henne. Det var en sardinsk bondkvinna, som helt hastigt fördes in i våra mest lysande kretsar. [---] Säkert var hon själv en typ för den befolkning, som hon skildrat” (till Ida Bäckman).



”Anche la figura di lei, piccola, forte, con la testa grossa incoronata da un cercine di cappelli bianchi, i lineamenti quasi rudi, lo sguardo severo ricorda quello delle sue donne laboriose e ferme, tragicamente appassionate sotto la loro apparenza fredda o quasi ostile all’amore.

  • ”Anche la figura di lei, piccola, forte, con la testa grossa incoronata da un cercine di cappelli bianchi, i lineamenti quasi rudi, lo sguardo severo ricorda quello delle sue donne laboriose e ferme, tragicamente appassionate sotto la loro apparenza fredda o quasi ostile all’amore.

  • Le sue piccole mani sono rifulgenti d’anelli, e il primo complimento che io spontaneamente le faccio è questo: ’voi avete delle mani da bambina’.

  • Ella guarda le mie e, mi sembra, un po’ ironica e diffidente, ma con voce turbata risponde: ’Anche voi’” (Corriere della Sera, 23/11 1928).



  • ”Det var just lördagskväll, så att landtarbetarne kommo hem från arbetet på fälten. De flesta kommo fram till Corvajas brunn för att få sig en dryck vatten, innan de gingo hem. Då de hörde, att där berättades legender, stannade de och lyssnade. De båda damerna voro snart omgifna af en hel mörk mur af grofva, svarta mantlar och slokhattar” (Antikrists mirakler, 1897, s. 300).



  • ”Gli uomini tornavano dai campi e dai pascoli, alcuni a piedi, altri su piccoli cavalli bianchi o neri: e parevano venir di lontano, silenziosi e stanchi come cavalieri erranti” (L’Edera, 1908).



  • ”Era un sabato sera: gli uomini tornavano dai campi e dalle vigne. La maggior parte di essi si avvicinava alla fontana per bere un po’ prima di andarsene a casa. Udendo raccontar le leggende, si fermarono per ascoltare, e ben presto le due donne ebbero dinnanzi a sè una buia muraglia di mantelli neri e di cappelli di feltro” (översättning Italo Vitaliano, 1933).



  • ”Männen kommo tillbaka från åkrar och betesmarker, somliga till fots, andra ridande på små vita eller svarta hästar, och de tycktes komma långt ifrån, tysta och trötta som irrande riddare” (översättning Ernst Lundquist, 1926).



”A sinistra della chiesa, ai piedi del villaggio, si sprofonda la vallata granitica, di là della quale un grandioso panorama di valli e montagne, verdi e azzurre, sfuma sul cielo chiarissimo: a destra sorge il monte San Giovanni, coi suoi boschi, le brughiere, le roccie dai profili fantastici” (L’Edera, s. 64).

  • ”A sinistra della chiesa, ai piedi del villaggio, si sprofonda la vallata granitica, di là della quale un grandioso panorama di valli e montagne, verdi e azzurre, sfuma sul cielo chiarissimo: a destra sorge il monte San Giovanni, coi suoi boschi, le brughiere, le roccie dai profili fantastici” (L’Edera, s. 64).

  • ”Al di là della città si stendeva una vasta pianura che discendeva dolcemente verso il mare ed era dominata da un semicerchio di montagne. Il suolo di tale pianura era di un rosso vivo, il mare di un azzurro di smalto e le pareti delle montagne erano d’oro” (I miracoli dell’Anticristo, s. 297).



”Till vänster om kyrkan, nedanför byn, öppnade sig den djupa klippdalen, bortom vilken man hade en storartad utsikt över dalar och berg i grönt och blått, förtonade mot den ljusa himlen; till höger började monte San Giovanni med sina skogar, hedmarker och klippor med fantastiska konturer” (Murgrönan, s. 51).

  • ”Till vänster om kyrkan, nedanför byn, öppnade sig den djupa klippdalen, bortom vilken man hade en storartad utsikt över dalar och berg i grönt och blått, förtonade mot den ljusa himlen; till höger började monte San Giovanni med sina skogar, hedmarker och klippor med fantastiska konturer” (Murgrönan, s. 51).

  • ”Och utanför staden såg man en vid slätt, som sakta sänkte sig ned mot hafvet, och en halfcirkel af berg, som vaktade slätten. All slättens mark var rödskimrande, hafvet var emaljblått, bergsidorna voro gula” (Antikrists mirakler, s. 387 f).



  • ”E le nostre mani si toccano, con sincerità davvero infantile, come quelle di due bambine che si ritrovano attraverso lo spazio e il tempo che non hanno età” (Grazia Deledda, ”Selma Lagerlöf”, Corriere della sera, 23.11.1928).




Do'stlaringiz bilan baham:


Ma'lumotlar bazasi mualliflik huquqi bilan himoyalangan ©fayllar.org 2017
ma'muriyatiga murojaat qiling