1 translitterering och alternativa geografiska namnformer

Kuressaare (Kingisepp) 
 
Lettland 
Aizkraukle (Stučka) 
 
Litauen 
Marijampolė (Kapsukas), Visaginas (Sniečkus) 
 
                                                           
50
 Huvudstad i den autonoma republiken Nordossetien och heter på ossetiska Dzæudzjychæu. 
51
 Staden ligger i Ingermanland och hette under svensktiden 1611–1702 Nöteborg. 
52
 Staden är uppkallad efter Lenin, som egentligen hette Vladimir Uljanov. 
53
 Diskrepanserna gäller inte de nya namnen i Moldavien eftersom landets officiella språk rumänska 
numera, liksom i Rumänien, skrivs med det latinska alfabetet. 

 
47
Vitryssland 
Navapolatsk (Novopolotsk), Vitsebsk (Vitebsk), Hrodna (ry. och pol. Grodno), Baranavitjy (Baranovitji), 
Barysau (Borisov), Mahiljou (Mogiljov/Mogilev), Babrujsk (Bobrujsk), Homel (Gomel) m.fl. 
 
Ukraina 
Lviv (Lvov), Rivne (Rovno), Zjytomyr (Zjitomir), Ternopil (Ternopol), Ivano–Frankivsk (Ivano–
Frankovsk), Tjernivtsi (Tjernovtsy), Chmelnytskyj (Chmelnitskij), Vinnytsia (Vinnitsa), Tjernihiv 
(Tjernigov), Charkiv (Charkov), Bila Tserkva (Belaja Tserkov), Tjerkasy (Tjerkassy), Krementjuk 
(Krementjug), Kirovohrad (Kirovograd), Dniprodzerzjynsk (Dneprodzerzjinsk), Dnipropetrovsk 
(Dnepropretrovsk), Zaporizjzja (Zaporozje), Kryvyj Rih (Krivoj Rog), Mykolajiv (Nikolajev), Makijivka 
(Makejevka) och Horlivka (Gorlovka) samt, här med "nygamla" namn, Mariupol (Zjdanov), Altjevsk 
(Kommunarsk) och Luhansk (ry. Lugansk, tidigare: Vorosjilovgrad) eller, med nytt namn, Stachanov 
(Kadijevka), m.fl. 
 
Däremot använder vi fortfarande de gamla (dvs. etablerade eller ryska) namnen i följande tre fall (här med 
den ukrainska formen inom parentes): Kiev (Kyjiv), Odessa (Odesa) och Tjernobyl (Tjornobyl). Se även 
nedan under "Exonymer, Ukraina".  
 
Moldavien 
Chisinau (ru. eg. Chişinău, ry. Kisjinjov), Bălţi (Beltsy) m.fl.  
 
Georgien 
Senaki (Tschakaja) 
Achalgori (Leningori)
54
 
 
Armenien 
Gjumri (Leninakan)  
Vanadzor (Kirovakan)  
 
Azerbajdzjan 
Gäncä (Kirovabad) 
 
Kazakstan 
Astana (kaz. Aqmola, ry. Akmola; ännu tidigare: Tselinograd) 
Atyrau (Gurjev) 
Aktau (kaz. Aqtau; tidigare: Sjevtjenko) 
Sjymkent (Tjimkent) 
Taraz (Dzjambul)  
Engelskan och franskan har en starkare tendens att anamma nya/kazakiska namn, se nedan under 
"Exonymer, Kazakstan". 
 
Kirgizistan 
Bisjkek (Frunze) 
 
Turkmenistan 
Türkmenbaşy
55
 (Krasnovodsk) 
Balkanabat (Nebit-Dag) 
Daşoguz (Tasjauz) 
Türkmenabat (Tjardzjou) 
 
                                                           
54
 Staden ligger i Sydossetien och heter på ryska numera Leningor. 
55
 Egentligen en hederstitel för den tidigare presidenten Sapurmurat Nijazov (med betydelsen 
"turkmenernas hövding").  

 
48
Tadzjikistan 
Hudzjand (förr translitt. Chudzjand, tidigare: Leninabad, tadzj. Leninobod, och dessförinnan 
Hodzjent/Chodzjent) 
Istaravsjan (Uroteppa) 
Qurghonteppa (Kurgan-Tiube)  
Vahdat (Kofarnihon, och dessförinnan: Ordzjonikidzeabad) 
 
Övriga länder 
  
Relativt få fall är av betydelse. Nämnas kan främst följande huvudstäder (med det äldre namnet inom 
parentes): 
Montenegro: Podgorica (Titograd); Gambia: Banjul (Bathurst); Ekvatorialguinea: Malabo (Santa Isabel); 
Tchad: N'Djamena (Fort-Lamy); Zimbabwe: Harare (Salisbury) och Moçambique: Maputo (Lourenço 
Marques) 
 
Ytterligare några exempel: 
 
Städer: Tyskland: Chemnitz (Karl-Marx-Stadt); Tjeckien: Zlín (Gottwaldov), Spanien: Ferrol (El Ferrol del 
Caudillo); Bulgarien: Dobritj (Tolbuchin); Kosovo: Kosovska Mitrovica (Titova Mitrovica); Makedonien:  
Veles (Titov Veles); Turkiet: Mersin (Içel); Algeriet: Chlef (El Asnam, och ännu tidigare Orléansville); 
Västsahara: al-Dakhla (Villa Cisneros); Iran: Orumiyeh (Rezaiye); Pakistan: Faisalabad (Lyallpur); 
Indien
56
: Bhatinda (Bathinda), Vadodara (Baroda)
57
, Kozhikode (Calicut) och Ingraj Bazar (English 
Bazar); Vietnam: Hô Chi Minh-staden (Saigon); Indonesien: Bandar Lampung (Tanjungkarang-
Telukbetung) och Ujung Pandang (Makassar); Angola: Huambo (Nova Lisboa) och Namibe (Moçâmedes, 
fr., ty. och ibl. en. Mossamedes); Zimbabwe: Mutare (Umtali); Moçambique: Xai-Xai (Vila de João Belo); 
Kanada: Iqaluit
58
 (Frobisher Bay) samt Paraguay: Ciudad del Este (Ciudad Presidente Stroessner)  
 
I några fall är det nya namnet bara en ny transkription, t.ex. i fråga om den marockanska staden Guelmim 
(förr: Goulimime, ar. eg. Kulmīm) och den indiska staden Pune (förr: Poona, mara. Pune). 
 
Öar: den Indonesiska ön Dolak (Yos Sudarso), den ekvatorialguineanska huvudön Bioko (Fernando Poo), 
den kubanska ön Juventud (sp. eg. Isla de la Juventud, tidigare: Isla de Pinos), de australiska öarna Badu 
(Mulgrave Island), Moa (Banks Island) och Muralug (Prince of Wales Island, fr. Île du Prince-de-Galles), 
ön och delstaten Pohnpei (Ponape) i Mikronesiska federationen liksom ett antal öar i Kiribati, bl.a. Banaba 
(Ocean Island), Teraina (Washington Island) och Tabuaeran (Fanning Island)
59
 
 
I fråga om de tre huvudöar som tillsammans bildar Unionen Komorerna vacklar bruket. Se nedan 
"Exonymer, Komorerna". 
 
Sjöar: "Mobuto Sese Seko" och "Idi Amin Dada", båda på gränsen mellan demokratiska republiken Kongo 
och Uganda, har återfått sina gamla (koloniala) namn Albertsjön respektive Edwardsjön 
 
 
                                                           
56
 Det nya namnet används endast i de fem angivna fallen. Många städer har relativt nyligen bytt namn och 
i de stora flertalet av dessa fall använder vi, liksom (mer eller mindre) engelskan, franskan och tyskan, 
fortfarande de gamla koloniala namnen i dessa fall, bl. a. i fråga om mångmiljonstäderna Bombay 
(Mumbai), Calcutta (Kolkata), Madras (Chennai) och Bangalore (Bengaluru) m.fl. (se nedan under 
"Exonymer, Indien "). 
57
 Den stora banken heter fortfarande "Bank of Baroda". 
58
 Huvudstad i territoriet Nunavut ("eskimåernas land"), som omfattar ett område där invånarna talar 
inuktitut, huvudvarianten av inuit (östeskimåiska), m.a.o. den nordöstra delen av Kanada. 
59
 De två sistnämnda öarna överlämnades relativt nyligen av Förenta staterna till Kiribati. 

 
49
2. Exonymer. Samma ort
60
 (stadsdel, provins/region/landskap
61
 
62
, halvö
63
, ö, ögrupp eller sjö) har olika 
namn på olika språk
64
.  
 
Här redovisas även (i vissa fall mycket) små stavningsvarianter (vid translitterering, om dessa utgör 
undantag från respektive huvudregler), som i vissa fall endast består av  en dubbeltecknig eller utebliven 
dubbelteckning. Det är omöjligt att dra en klar gräns mellan "äkta" och "falska" exonymer. Praktiskt skulle 
en sådan metod också framtvinga två olika parallella listningssystem. 
 
I princip följer vi det officiella språket i respektive land. Se vidare under respektive land. Vid översättning 
måste man dessutom känna till att vissa orter m.m. har andra namn på andra språk. Därför anges för varje 
land de viktigaste exonymerna inte bara på svenska utan även på engelska, franska och tyska. 
 
Det bör allmänt påpekas att de i det följande angivna exonymerna på engelska, franska och tyska inte 
nödvändigtvis är allenarådande utan mycket väl kan förekomma parallellt med respektive inhemskt namn 
eller andra namn. 
 
I turistsammanhang och liknande förekommer ofta tillfälliga försvenskningar av utländska namn som 
"Smaragdkusten" (dels Côte d'Emeraude i Bretagne, dels Costa Smeralda på Sardinien). Denna typ av 
namn tas normalt inte upp i den följande framställningen. Samma tendens förekommer i andra språk, 
exempelvis i fråga om de taiwanesiska öarna Lüdao (pinyin, med äldre transkription: Lu Tao, ibl äv. på sv. 
"Gröna ön", en. Green Island, fr. Île Verte, ty. Grüne Insel) och Lanyu (en. Orchid Island, fr. Île des 
Orchidées, ty. Orchidéeninsel). 
  
DE NORDISKA LÄNDERNA (SVERIGE, FINLAND, NORGE, DANMARK, FÄRÖARNA och 
ISLAND) 
 
SVERIGE 
Exonymer på andra språk: städerna Göteborg (en. Gothenburg, fr. ibl. Gothembourg el. Gothenbourg) och 
Uppsala (en. ibl. Upsala, fr. ibl. Upsal), landsdelen Götaland (en. ibl. Gothland, fr. ibl. Gothie), landskapen 
Skåne (en. Scania, fr. Scanie, ty. Schonen), Dalarna (en. Dalecarlia, fr. Dalécarlie, ty, Dalekarlien) och 
Lappland (sami. Sápmi ?, en. Lapland, fr. Laponie) samt sjöarna Vänern (ty. Vänersee)
65
, Vättern (ty. 
Vättersee), Mälaren (en. ibl. Lake Malar, fr. Le/Lac Mälar, ty.  Mälarsee) och Hjälmaren (ty. Hjälmarsee)  
 
FINLAND 
Eftersom Finland är tvåspråkigt har ett stort antal orter (m.m.) dubbla namnformer på finska och svenska. I 
sådana fall använder vi genomgående det svenska namnet. Lägg märke till följande orter (med det finska 
namnet inom parentes): huvudstaden Helsingfors (Helsinki) samt städerna Åbo (Turku), Tammerfors 
                                                           
60
 Ruinstäder och utgrävda fornlämningar tas inte upp. Exempel härpå är bl.a. Mykene (gr. Mikíne, en. 
Mycenae, fr. Mycènes, i Grekland), Troja (tu. Truva, gr. Tría, en. Troy, fr. Troie, i Turkiet) och Karthago 
(ar. Qartāja, en. Carthago, fr. Carthage, i Tunisien). Ett liknande förhållande från modern tid gäller för de 
nazistiska förintelselägren Auschwitz (det tyska namnet på staden Oświęcim) och Birkenau (pol. Brzezinka) 
i södra Polen. 
61
  För (historiska) landskap används ofta exonymer. För nutida administrativa regioner föredrar man de 
inhemska namnen. Man kan t.ex. säga att "det franska landskapet Savojen (fr. Savoie) är uppdelat på 
departementen Haute-Savoie och Savoie". Generellt sett har landskapsnamn genom EU återfått sin roll på 
grund av satsningen på regioner. 
62
  Namn på självständiga stater (inkl. Västsahara) tas här inte upp (se i dessa fall Publikationshandboken) 
och inte heller namn på världsdelar och överstatliga regioner (med undantag för vissa ögrupper). 
63
 Ledet "kap" försvenskas ofta i fråga om vissa mer kända uddar, främst i den östra hemisfären, t.ex. Kap 
Corse (fr. Cap Corse), Kap Ortegal (sp. Cabo Ortegal), Kap Spartivento (it. Capo Spartivento). Detta 
element utelämnas dock i den följande översikten. Engelskan, franskan och tyskan har också motsvarande 
anpassningar i dessa fall.  
64
 Antarktis utelämnas i denna framställning. 
65
 I de nämnda fallen utesluter tyskan den enklitiska artikeln. I motsats härtill heter Siljan på tyska 
"Siljansee". 

 
50
(Tampere), Vasa (Vaasa), Uleåborg (Oulu), Lahtis (Lahti), Björneborg (Pori), Raumo (Rauma), Nystad 
(Uusikaupunki), Nådendal (Naantali), Hangö (Hanko), Tavastehus (Hämeenlinna), Esbo (Espoo), Vanda 
(Vantaa), Borgå (Porvoo), Fredrikshamn (Hamina), Villmanstrand (Lappeenranta), Sankt Michel 
(Mikkeli), Nyslott (Savonlinna), Idensalmi (Iisalmi), Kajana (Kajaani) och Torneå (Tornio) m.fl. Observera 
också särskilt de orter som har svensktalande majoritet: Nykarleby (Ususikaarlepyy), Jakobstad 
(Pietarsaari), Kristinestad (Kristiinankaupunki), Ekenäs (Tammisaari) m.fl.
66
  
 
Märk vidare:  
Nuts 1-området Finländska fastlandet (Manner-Suomi),  
Nuts 2-områdena Västra Finland (Länsi-Suomi), Södra Finland (Etelä-Suomi), Norra Finland (Pohjois-
Suomi) och Östra Finland (Itä-Suomi),  
de regioner som ersatt de tidigare länen
67
: Sydvästra Finlands regionförvaltningsverk (Lounais-Suomen 
aluehallintovirasto), Södra Finlands regionförvaltningsverk (Etelä-Suomen aluehallintovirasto), Västra och 
Inre Finlands regionförvaltningsverk (Länsi- ja Sisä-Suomen aluehallintovirasto), Östra Finlands 
regionförvaltningsverk (Itä-Suomen aluehallintovirasto), Norra Finlands regionförvaltningsverk (Pohjois-
Suomen aluehallintovirasto) samt Lapplands regionförvaltningsverk (Lapin aluehallintovirasto), 
landskapen Egentliga Finland (Varsinais-Suomi), Mellersta Finland (Keski-Suomi), Birkaland 
(Pirkanmaa), Södra Österbotten (Etelä-Pohjanmaa), Mellersta Österbotten (Keski-Pohjanmaa), Nyland 
(Uusimaa), Egentliga Tavastland (Kanta-Häme), Päijänne-Tavastland (Päijät-Häme), Kymmenedalen 
(Kymenlaakso), Södra Karelen (Etelä-Karjala), Södra Savolax (Etelä-Savo),  Norra Savolax (Pohjois-
Savo), Norra Karelen (Pohjois-Karjala), Norra Österbotten (Pohjois-Pohjanmaa) och Kajanaland 
(Kainuu),  
ögruppen, landskapet, länet samt Nuts 1- och 2-området Åland (Ahvenanmaa) samt  
sjöarna Saimen (Saimaa), Ule träsk (Oulujärvi), Kemi träsk (Kemijärvi) och Enare träsk (fi. Inarinjärvi, 
sami. Aanaarjävri el. Anárjávri, en. Lake Inari, fr. Lac Inari, ty. Inari-See) m.fl. 
 
På engelska, franska och tyska använder man i princip genomgående de finska namnen såvida inte namnet 
hänför sig till landskapet (m.m., se ovan) Åland (fi. Ahvenanmaa), i vilket fall de svenska namnen används. 
Vidare använder man också ofta de svenska namnen i fråga om de historiska landskap som delvis har 
svensktalande befolkning, främst Nyland och Österbotten, och särskilt om svenskspråkiga skärgårdsöar, 
t.ex. Replot (fi. Raippaluoto). Exonymer förekommer för de historiska landskapen Österbotten (fi. 
Pohjanmaa, en. Ostrobothnia, fr. ibl. Ostrobotnie el. Ostrobothnie), Lappland (fi. Lappi, sami. Sápmi ?, en. 
Lapland, fr. Laponie) och Karelen (fi. Karjala, en. Karelia, fr. Carélie, ty. Karelien). 
 
NORGE
68
 
Vi använder de norska namnen, och de specifika bokstäverna æ och ø
69
, utom i fråga om 
öarna Spetsbergen (no. och en. Spitsbergen, fr. Spitzberg, ty. Spitzbergen), Björnön (no. Bjørnøya, en. Bear 
Island, fr. Île aux Ours, ty. Bäreninsel) och Vitön (no. Kvitøya, en. Kvit Island, fr. Île blanche, ty. Kvitöya) 
samt udden Nordkap (no. Nordkapp, sami. Davvinjárgga, en. North Cape, fr. Cap Nord). 
 
De övriga exonymerna på andra språk utgörs av ett antal öar m.m. i Svalbard, bland annat Nordaustlandet 
(en. North East Land, fr. Terre du Nord-Est, ty. Nordost-Land), Prins Karls Forland (en. Prince Charles 
Foreland, fr. Île du Prince-Charles, ty. Prinz-Karl-Vorland), Kong Karls land (en. King Charles Land, fr. 
Terre/Île du Roi-Charles, ty. König-Karl-Land) och Hopen (en. ibl. Hope Island, fr. äv. Île d’Espérance).  
 
                                                           
66
 För mer information, se NE, http://kaino.kotus.fi/www/verkkojulkaisut/ortnamn/finsksvensklista.html och 
ev. Svenska ortnamn i Finland (finns i biblioteket). 
67
 På Åland motsvaras regionförvaltningsverken av Statens ämbetsverk på Åland (Ahvenanmaan 
valtionvirasto).  
68
 Inklusive Svalbard och Jan Mayen. 
69
 Engelskan och franskan bibehåller också dessa eller ersätter dem med "ae" respektive "oe" medan tyskan 
föredrar "ä" och "ö". 

 
51
DANMARK 
Vi använder de danska namnen, och de specifika bokstäverna æ och ø (se fotnot 69, under Norge), utom i 
fråga om  
huvudstaden Köpenhamn (da. København, en. Copenhagen, fr. Copenhague, ty. Kopenhagen) samt Nuts 2-
områdena Huvudstadsområdet (da. Hovedstaden) och Mittjylland (da. Midtjylland). Vi använder svenskt ä i 
fråga om ön och Nuts 2-området Själland (da Sjælland, en. Zealand, fr. och ty. Seeland)
70
. Däremot skriver 
vi numera Frederikshavn (och inte längre "Fredrikshamn"). 
 
Dessutom skriver vi i följande två fall med "å", mot det danska bruket: Ålborg (da. Aalborg) och Åbenrå 
(da. Aabenraa, ty. äv. Apenrade). 
 
Övriga exonymer på övriga språk: städerna Helsingør (en. Elsinore, fr. äv. Elseneur), Tønder (ty. Tondern), 
Ribe (ty. äv. Ripen), Haderslev (ty. äv. Hadersleben) och Sønderborg (ty. Sonderburg), länet (amtet) 
Sønderjylland (ty. Nordschleswig), halvöarna Jylland (en. och fr. Jutland, ty. Jütland) och Skagens Odde 
(en. The Skaw) samt öarna Fyn (en. Funen, fr. Fionie, ty Fünen), Als (ty. Alsen) och Rømø (ty. Röm).  
 
FÄRÖARNA (fär. Føroyar, da Færøerne, en. Faeroe/Faroe Islands, fr. Îles Féroé, ty. Färöer) 
Vi använder numera de färöiska (och inte längre de danska) namnen, t.ex. i fråga om huvudstaden 
Tórshavn (da. Thorshavn
71
) och öarna Streymoy (da. Strømø) och Suðuroy (da. Suderø), samt de specifika 
bokstäverna æ, ø (se fotnot 69, under Norge) och ð
72
. 
 
ISLAND 
Vi använder genomgående de isländska namnen och de specifika isländska bokstäverna æ, þ och ð
73
 men 
skriver Reykjavik utan accenttecken på i. 
 
BALTIKUM (ESTLAND, LETTLAND och LITAUEN) 
 
ESTLAND 
Vi använder de estniska
74
 namnen, utom i fråga om 
staden Hapsal (es., en., fr. och ty. Haapsalu), Nuts 3-regionerna Norra Estland (Põhja-Eesti), Västra 
Estland (Lääne-Eesti), Mellersta Estland (Kesk-Eesti), Nordöstra Estland (Kirde-Eesti) och Södra Estland 
(Lõuna-Eesti), ett flertal öar i och omkring det område där svenska fram till andra världskriget talades som 
minoritetsspråk, främst Ösel
75
 (es., en. och fr. Saaremaa), Dagö (es., en. och fr. Hiiumaa), Ormsö (es., en. 
och fr. Vormsi, ty. Worms), Nargö (es., en. fr. och ty. Naissaar), Odensholm (es., en. fr. och ty. Osmussaar) 
och Runö (es., en. fr. och ty. Ruhnu), halvön Nuckö (es. Noarootsi) och sjön Peipus (es. Peipsi järv, ry. 
Tjudsko-Pskovskoje ozero, fr. Lac Peipous).  
 
Övriga exonymer på andra språk: huvudstaden Tallinn (ry. Tallin, ty. Reval), städerna Tartu (ty. Dorpat), 
Narva (ty. Narwa) och Pärnu (ty. Pärnau) samt ön Muhu (ty. Moon) och sjön Võrtsjärv (ty. Wirzsee) m.fl. 
(alla på tyska) 
 
LETTLAND 
Vi använder de lettiska
76
 namnen men skriver utan längdstreck i fråga om namnet på huvudstaden/Nuts 3-
området Riga (le. Rīga)
77
, utom i fråga om  
                                                           
70
 Vi skriver däremot Læsø (inte Läsö). 
71
 Staden kallas på svenska ibland "Torshamn" men det är det färöiska namnet som rekommenderas. 
72
 Denna ersätts på engelska och franska ibland med "dh" och på tyska ibland med "d". 
73
 På engelska skriver man oftast "æ", "th" och "dh", på franska "ae", "th" och "dh" och på tyska "ä", "th" 
och "d". 
74
 Ett betydande minoritetsspråk är ryska (modersmål för cirka en tredjedel av befolkningen). 
75
 Observera att Ösel och Dagö förutom att de är öar med svenska namn utgör egna län. I fall då estländska 
län anges i tabellform bör man använda de estniska namnen på dessa län med de svenska inom parentes. 
76
 Lettiskan är modersmål för drygt halva befolkningen. Nästan halva befolkningen har ryska som 
modersmål. 
77
 Däremot skriver vi som på lettiska i fråga om provinsen/Nuts 3-området Pierīga. 

 
52
de fyra landskapen och tillika Nuts 3-områdena Livland (le. Vidzeme, en. Livonia, fr. Livonie), Kurland 
(le. Kurzeme, en. Courland, fr. Kourland), Semgallen (le. Zemgale, en. Semigalia el. Semigallia, fr. 
Semgale) och Lettgallen (le. Latgale, ry. Latgola, en. Latgalia el. Latgallia, fr. Latgalie) samt udden 
Domesnäs (le. Kolkas rags, en. Cape Kolka, ibl. Kolkasrags el. Point kolka, ty. Kap Kolka, ibl. Kap 
Domesnäs el. Horn von Kolka, liv. Kuolka nana, ry. Mys Domesnes). 
 
Övriga exonymer på andra språk: städerna Liepāja (ty. Libau), Daugavpils (ry. Dvinsk, ty. Dünaburg), 
Ventspils (ty. Windau), Jelgava (ty. Mitau), Kuldīga (ty. Goldingen), Jēkabpils (ty. Jakobstadt), Rēzekne 
(ry. Rezjitsa, ty. Rositten) och Valmiera (ty. Wolmar) m.fl. (alla på tyska). 
 
LITAUEN 
Vi använder de litauiska namnen, utom i fråga om 
landskapet Samogitien (lit. Žemaitija, en. Samogitia, fr. Samogitie, ty. äv. Unterlitauen). 
 
I fråga om Nuts 3-områdena, vilka är uppkallade efter respektive huvudort, använder vi nominativformen 
och inte genitivformen: Alytus (lit. Alytaus apskritis), Kaunas (lit. Kauno apskritis), Klaipėda (lit. 
Klaipėdos apskritis), Marijampolė (lit. Marijampolės apskritis), Panevėžys (lit. Panevėžio apskritis), 
Šiauliai (lit. Šiaulių apskritis), Tauragė (lit. Tauragės apskritis), Telšiai (lit. Telšių apskritis), Utena (lit. 
Utenos apskritis) och Vilnius (lit. Vilniaus apskritis). 
 
Övriga exonymer på andra språk: huvudstaden Vilnius (ty. Wilna, pol. Wilno, ry. Vilna), städerna Klaipėda 
(ty. Memel), Šiauliai (ty. Schaulen) och Panevėžys (ty. Ponewiesch), landskapen Mažoji Lietuva (en. 
Lithuania Minor, fr. Petite Lituanie, ty. Kleinlitauen el. Preußisch-Litauen
78
), Aukštaitija (en. ibl. Upper 
Lithuania, fr. ibl. Haute-Lituanie, ty. ibl. Oberlitauen el. Aukschtatitien),