1 translitterering och alternativa geografiska namnformer

Lilla Valakiet (ru. Oltenia) och Stora 
Valakiet (ru. Muntenia), Transsylvanien (ru. Transilvania el. Ardeal, ung. Erdély, en. Transylvania, fr. 
Transylvanie, ty. Transsilvanien el. Siebenbürgen) och Bukovina (ru. Bucovina, fr. Bucovine, ty. 
Bukowina). I fråga om det historiska landskapet Banatet använder vi liksom rumänskan bestämd form (ru. 
Banatul, en., fr. och ty. The/Le/Das Banat, ung. Bánság, se. Banat). 
 
I fråga om stavningsvarianter tycks vi på svenska föredra det mindre vanliga alternativet î i stället för â, 
t.ex. i fråga om staden Tîrgu Mureş (ru., en. och fr. vanligen Târgu Mureş, ung. Márosvásárhely, ty. 
Neumarkt am Mieresch). Observera dock att â och ă är två skilda bokstäver med skilda ljudvärden. 
 
Övriga exonymer på andra språk: städerna Constanţa (en. ibl. Constanza, fr. Constance, ibl. Constantza, ty. 
Konstanza), Galaţi (ty. Galatz) och Iaşi (ty. Jassy), ett stort antal orter i det delvis (tysk- och) 
ungersktalande Transsylvanien, främst Cluj-Napoca (ung. Kolozsvár, ty. Klausenburg, ), Timişoara (ung. 
Temesvár, ty. Temeschburg/Temeswar), Oradea (ung. Nagyvárad, ty. Grosswardein,), Baia Mare (ung. 
Nagybanya, ty. Frauenbach), Satu Mare (ung. Szatmárnémeti, ty. Sathmar), Sibiu (ty. Hermannstadt, ung. 
Nagyszeben), Sighisoara (ty. Schäßburg, ung. Segesvár) och Braşov (ung. Brassó, ty. Kronstadt), samt de 
historiska landskapen Crişana (ung. Körösvidék, ty. Kreischgebit,), Moldova
118
 (en. Moldavia, fr. 
Moldavie, ty. Moldau) och Dobrogea
119
 (en. Dobruja, fr. Dobroudja, ty. Dobrudscha) 
 
KROATIEN 
Vi använder de kroatiska namnen, utom i fråga om  
regionerna Slavonien (kro. Slavonija, en. Slavonia, fr. Slavonie
120
, ty. Slawonien) och Dalmatien (kro. 
Dalmacija, en. Dalmatia, fr. Dalmatie) samt halvön Istrien (kro. Istra, en. Istria, fr. Istrie). 
 
Övriga exonymer på andra språk: huvudstaden Zagreb (ty. ibl. Agram)
121
 och landskapet Srijem (serb. 
Srem, en. ibl. Syrmia, fr. ibl. Syrmie, ty. ibl. Syrmien) 
 
BOSNIEN OCH HERCEGOVINA 
Officiella språk är bosniska, kroatiska och serbiska. Vi använder de bosniska
122
 namnen, utom i fråga om 
den ena av de båda ingående enheterna: Federationen Bosnien och Hercegovina (bo. Federacija Bosne i 
Hercegovine, en. Federation of Bosnia and Herzegovina, ibl. Bosniak/Croat Federation el. Croat-Bosniak 
federation, fr. Fédération de Bosnie et Herzégovine, ty. Föderation Bosnien und Herzegowina), ett begrepp 
som alltså inte är liktydigt med staten Bosnien och Hercegovina. 
 
Exonymer på andra språk: den andra av de båda enheterna: Republika Sprska (ibl. Bosnien-serbiska 
republiken, "Serbiska republiken", en. ibl. Republic of Srpska el. Serb Republic, fr. ibl. la République 
serbe, ty. ibl. die Serbische Republik el. bosnische Serbenrepublik) 
 
MONTENEGRO  
Montenegrinskan skrivs med det kyrilliska alfabetet (se ovan under "Serbiska/montenegrinska"). Vi 
använder genomgående de officiella montenegrinska namnen i korrekt translitterering. 
 
                                                           
118
 Det historiska landskapet Moldova är inte identiskt med staten Moldavien, som på rumänska och 
engelska heter just Moldova men motsvarar det historiska landskapet Bessarabien (ru. Basarabia, ry. 
Bessarabija, en. Bessarabia, fr. Bessarabie) plus den landrensa öster om floden Dnestr (Transnistrien) som 
brutit sig ur Moldavien. 
119
 Södra delen av landskapet ligger i Bulgarien och heter Dobrudzja (i engelsk translitterering 
"Dobrudzha"). 
120
 Den alternativa formen "Esclavonie" hör hemma i historisk kontext. 
121
 Eftersom Kroatien under lång tid tillhörde Österrike-Ungern förekommer på tyska dessutom ett stort 
antal numera obsoleta namnformer, som "Essegg" el. "Esseg" (ung. Eszék) för Osijek. 
122
 Med annan terminologi används den jekaviska varianten i stället för den ekaviska. Detta innebär 
exempelvis att "flod" heter rijeka (som på kroatiska) och inte reka (som på serbiska). 

 
63
SERBIEN
123
 
Serbiskan skrivs med det kyrilliska (eller det latinska) alfabetet (se ovan under "Serbiska"). Vi använder de 
serbiska
124
 namnen , utom i fråga om 
huvudstaden Belgrad (serb. Beograd, en. och fr. Belgrade). Vi använder bestämd form i fråga om 
landskapet Banatet (serb. Banat, se vidare under Rumänien). 
 
Övriga exonymer på andra språk: städerna Subotica (ung. Szabadka, ty. Maria-Theresiopel) och Novi Sad 
(ty. Neusatz), det autonoma området Vojvodina (ung. Vajdaság, fr. Voïvodine, äv. Vojvodine, ty. 
Wojwodina, äv. Vojvodinen) och de däri ingående landskapen Bačka (ty. Batschka, ung. Bácska) och Srem 
(en. ibl. Syrmia, fr. ibl. Syrmie, ty. ibl. Syrmien) samt regionen Sandžak (fr. ibl. Sandjak, ty. Sandschak 
Novi Pazar), som även kallas Raška (en. ibl. Rascia, fr. ibl. Rascie, ty. ibl. Raszien) 
 
KOSOVO 
Albanska (modersmål för ca 90 % av befolkningen) och serbiska är officiella språk, Vi använder 
(åtminstone tills vidare) de mer etablerade serbiska namnen
125
, t.ex. i fråga om städerna Peć (alb. Pejë, best. 
form: Peja, Se vidare Albanien), Kosovska Mitrovica (oftast bara "Mitrovica", alb. Mitrovica e Kosovës) 
och Uroševac (alb. Ferizaj). 
Undantag: huvudstaden Pristina (serb. Priština, alb. obest. form Prishtinë, alb. best. form och en. Prishtina, 
se under Albanien) 
 
ALBANIEN 
Vi använder de albanska namnen i obestämd form, utom i fråga om 
huvudstaden Tirana (= best. form, obest. form = Tiranë) samt Ohridsjön (alb. Liqeni Ohrit, mak. Ohridsko 
ezero) och Prespasjön (alb. Liqeni i Prespës, mak. Prespansko ezero, gr. Limni megali Prespa, en. Greater 
Prespa, fr. Lac (de) Prespa, ty. Prespasee). 
 
Övriga exonymer på andra språk (andra språk föredrar ofta bestämd form): städerna Shkodër (best. form: 
Shkodra, ty. äv. Skutari), Vlorë (best. form: Vlora, ty. äv. Valona, eg. det italienska namnet), Korçë (best. 
form: Korça, gr. Koritsa, aru. Curceaua, en, ibl. Korutsa) och Gjirokastër (best. form: Gjirokastra), udden 
Kepi i Gjuhëzës (en./fr./ty. Cape/Cap/Kap Glossa) och Shkodërsjön
126
 (alb. Liqeni e Shkodrës, mont. 
Skadarsko jezero, en. Lake Shkodra el. Lake Scutari, ty. Skutarisee el. Shkodrasee) 
 
F.D. JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN MAKEDONIEN (MAKEDONIEN) 
Makedonskan använder det kyrilliska alfabetet (se ovan). Vi använder de makedonska
127
 namnen , utom i 
fråga om 
Prespasjön (mak. Prespansko ezero, alb. Liqeni i Prespës, gr. Limni megali Prespa, en. Greater Prespa, fr. 
Lac (de) Prespa, ty. Prespasee). 
 
Övriga exonymer på andra språk: staden Bitola (fr. och ty. ibl. Monastir) och regionen Pelagonija (en 
Pelagonia, fr. Pélagonie, ty. ibl. Pelagonien) 
 
BULGARIEN
128
 
Bulgariskan skrivs med det kyrilliska alfabetet (se ovan under "Bulgariska") och samma namnform skrivs 
vid translitterering ofta olika på svenska, engelska, franska och tyska. Vi använder de bulgariska
129
 namnen 
i korrekt svensk translitterering, utom i fråga om 
                                                           
123
 Exklusive Kosovo. 
124
 Även i fråga om den ungersktalande delen i norr (ex. staden Subotica (ung. Szabadka)). 
125
 Om man i en text som ska översättas konsekvent använder albanska namn bör detta dock inte ändras. 
126
 I montenegrinska sammanhang: Skadarsjön. 
127
 Ett betydande minoritetsspråk är albanska (ca en tredjedel av befolkningen, i nordväst). Vi använder 
dock de makedonska namnen även här (ex. staden Tetovo (alb. Tetovë, best. form: Tetova, se vidare 
Albanien)). 
128
 I fråga om landskapet Dobrudzja, se under Rumänien. 
129
 Även i fråga om den turkisktalande delen i söder (ex. staden Kardzjali (tu. Kırcaali)). 

 
64
huvudstaden Sofia (bul. Sofija), som i egenskap av Nuts 3-område kallas Sofia (huvudstad) (bul. Sofija 
(stolitsa)), Nuts 1-områdena Norra och sydöstra Bulgarien (bul. Severna i Jugoiztotjna Balgariija) och 
Sydvästra och södra mellersta Bulgarien (bul. Jugozapadna i juzjna tsentralna Balgarija), Nuts 2-områdena 
Nordvästra Bulgarien (bul. Severozapaden), Norra mellersta Bulgarien (bul. Severen tsentralen), 
Nordöstra Bulgarien (bul. Severoiztotjen, en. Severoiztochen), Sydvästra Bulgarien (bul. Jugozapaden, en. 
Yugozapaden), Södra mellersta Bulgarien (bul. Juzjen tsentralen) och Sydöstra Bulgarien (bul. 
Jugoiztotjen, en. Yugoiztochen), Nuts 3-området Sofia (bul. Sofija), vilket inte är identiskt med "Sofia 
(huvudstad)" (se ovan), samt det historiska landskapet Östrumelien (bul. Iztotjna Rumelija, en. Eastern 
Rumelia/Roumelia, fr. Roumélie orientale, ty. Ostrumelien, tu. Doğu Rumeli). På engelska, franska och 
tyska används namnen på Nuts-områdena översatta till eller på sedvanligt sätt translittererade till respektive 
språk. Ett antal städer har också gett namn åt kringliggande Nuts 3-områden. 
 
Några exempel på diskrepanser mellan svenska, engelska, franska och tyska namnformer som uteslutande 
beror på de olika translittereringssystemen målspråken emellan: städerna Ruse (fr. Roussé, ty. Russe), 
Dobritj (en. Dobrich, fr. Dobritch, ty. Dobritsch) och Pazardzjik (en. Pazardzhik, fr. Pazardjik, ty. 
Pasardschik). 
 
Övriga exonymer på andra språk: staden Pleven (en. ibl. Plevna) 
 
GREKLAND 
Grekiskan skrivs med det grekiska alfabetet (se ovan under "Grekiska"). Vi använder de grekiska
130
 
namnen i svensk translitterering
131
 (men vissa namnformer skrivs vid translitterering ibland olika på 
svenska, engelska, franska och tyska), utom i fråga om 
huvudstaden Aten (gr. Athína, en. Athens, fr. Athènes, ty. Athen) och dess förort Pireus (gr. Pireás, Elot: 
Peiraiás, en. Piraeus, fr. Le Pirée, ty. Piräus), städerna Kavalla (gr. Kavála),  Messolongi (gr. Mesolóngi, 
en., fr. och ty. Missolonghi, ibl. Messolonghi el. Mesolongion), Sparta (gr. Spárti, fr. Sparte), Korinth (gr. 
Kórinthos, en. Corinth, fr. Corinthe), Marathon (gr. Marathónas), Thebe (gr. Thíva, en. Thebes, fr. Thèbes, 
ty. Theben), Rethymnon (gr. Réthimno, Elot: Réthymno, en. och ty. Rethimnon) och Heraklion (gr. Iráklio 
Krítis, Elot: Irákleio Krítis, fr. och ty. Iraklion, fr. äv. Candie), 
 
den autonoma staten Athos
132
 (gr. Ágion Óros, en. Mount Athos, fr. Mont Athos, ty. Berg Athos), 
 
Nuts 1-områdena Norra Grekland (gr. Vória Elláda, Elot: Vóreia Elláda), Mellersta Grekland (gr. Kentrikí 
Elláda) och Attika (som även är Nuts 2-område, gr. Attikí, en. Attica, fr. Attique), Nuts 2-
områdena/regionerna, Thessalien (gr. Thessalía, en. Thessaly, fr. Thessalie) och Västra Grekland (gr. Ditikí 
Elláda, en. Western Greece, fr. Grèce occidentale, ty. Westgriechenland), Grekiska fastlandet (gr. Stereá 
Elláda, en. Continental Greece, fr. Grèce continentale el. Grèce centrale, ty. Mittelgriechenland), Trakien 
(gr. Thráki, en. och fr. Thrace, bul. Trakija, tu. Trakya), Nordegeiska öarna (gr. Vório Egéo, Elot: Vóreio, 
Aigaío, en. North Aegean, fr. Égée septentrionale, ty. Nördliche Ägäis) och Sydegeiska öarna (gr., Nótio 
Egéo, Elot: Nótio Aigaío, en. South Aegean, fr. Égée méridionale, ty. Südliche Ägäis), landskapen eller 
länen Makedonien
133
 (gr. Makedonía, en. Macedonia, fr. Macédoine, ty. Mazedonien, mak. Makedonija), 
                                                           
130
 Dvs. de nygrekiska namnen i varieteten dimotiki (se vidare ovan under Grekiska). Exonymerna på 
svenska (samt engelska, franska och tyska) härrör ibland från att den äldre varieteten av grekiskan 
(katharevousa) dröjt sig kvar i olika namn och utgörs ibland av de inhemska namnen på klassisk grekiska 
med den delvis annorlunda translittereringsmetod som därvid tillämpas. Olika skrivsätt beror dessutom på 
användning av  olika parallellt förekommande system för translitterering till det latinska alfabetet, vilka 
egentligen inte är knutna till ett visst målspråk. Exempel på ovannämnda redovisas separat i det följande. 
131
 I förteckningen redovisas dock även den officiella translittereringen Elot 743 i de fall då denna avviker 
från den svenska. 
132
 I vissa rättsakter heter denna "Berget Athos". 
133
 Det historiska landskapet Makedonien har gett namn åt såväl staten (f.d. jugoslaviska republiken) 
Makedonien som åt den nordgrekiska "överregionen" Makedonien, som består av regionerna/Nuts 2-
områdena Västra Makedonien (gr. Ditikí Makedonía), Mellersta Makedonien (gr. Kentrikí Makedonía) och 
Östra Makedonien (gr. Anatolikí Makedonía). Östra Makedonien och Trakien bildar dock ett gemensamt 
Nuts 2-område. 

 
65
Boiotien (gr. Viotía, Elot: Voiotía, en. Boeotia, fr. Béotie, ty. Böotien), Fokis (gr. Fokída, en. Phocis, fr. 
Phocide, ty. Phokis), Etolien (gr. Etolía, en. Aetolia, fr. Étolie, ty. Ätolien), Elis (gr. Ilída, fr. Élide), Argolis 
(gr. Argolída, fr. Argolide), Arkadien (gr. Arkadía, en. Arcadia, fr. Arcadie), Lakonien (gr. Lakonía, en. 
Laconia, fr. Laconie) och Messenien (gr. Messinía, en. Messenia, fr. Messénie), 
 
halvön och tillika regionen/Nuts 2-området Peloponnesos (gr. Pelopónnisos, en. Peloponnese, fr. 
Péloponnaise, ty. Peloponnes) samt uddarna Kap Sounion (gr. Soúnio el. Kavo Kolónes, en. Cape Sounion, 
fr. Sounion, ty. Kap Sunion) och Matapan (äv. Kap Tenaron, gr. Akrotírio Táinaro, en./fr./ty. ibl. 
Cape/Cap/Kap Matapan, fr. Cap/Le Ténare, ty. äv. Kap Tänaron),  
 
öarna
134
 Kreta
135
 (gr. Kríti, en. Crete, fr. Crète), Korfu (gr. Kérkira, Elot: Kérkyra, en. Corfu, fr. Corfou), 
Ithaka (gr. Itháki, en. Ithaca, fr. Ithaque), Evia (gr. Évvia, Elot: Évvoia, en. Euboea, fr. Eubée, ty. Euböa el. 
Eubea), Hydra (gr. Ídra), Salamis (gr. Salamína, fr. Salamine), Rhodos (gr. Ródos, en. och fr. Rhodes) och 
Samothrake (gr. Samothráki, en. och fr. Samothrace), ögruppen och tillika regionen/Nuts 2-området 
Joniska öarna (gr. Iónia Nisiá, en. Ionian Islands, fr. Îles Ioniennes, Ionie, ty. Jonische Inseln) samt 
ögrupperna Egeiska öarna
136
 (gr. Nísi Egéou, Elot: Nísi Aigaíou, en. Aegean Islands, fr. Îles Égéennes, ty. 
Ägäische Inseln), Sporaderna (gr. Sporádes, en. och fr. Sporades, ty. Sporaden), Kykladerna (gr. Kikládes, 
Elot: Kykládes, en. och fr. Cyclades, ty. Kykladen) och Tolvöarna (äv. Dodekanesos, gr. Dodekánisa, en. 
Dodecanese, fr. Dodécanèse, ty. Dodekanes). 
 
I följande fall består "exonymerna" på svenska enbart i att vi tillämpar samma form som Elot 743 och inte 
den vanliga svenska modellen (inom parentes): städerna Mytilini (Mitilini, sv. äv. Mytilene, fr. Mytilène), 
Pyrgos (Pirgos) och Pylos (Pilos), Aten-förorten Glyfada (Glifada) samt öarna Zakynthos (Zakinthos, en. 
och fr. Zante, ty. Sakinthos), Kythira (Kithira, sv. äv. Kythera, en. Cythera, fr. Cythère), Skyros (Skiros), 
Syros (Siros), Mykonos (Mikonos), Kalymnos (Kalimnos), Nisyros (Nisiros) och Symi (Simi, förr: Syme). 
 
"Prespasjön" kallas i grekisk kontext Stora Prespasjön (gr. Límni Megáli Préspa, mak. Prespansko ezero, 
alb. Liqeni i Prespës, en. Greater Prespa, fr. Lac (de) Prespa, ty. Prespasee) eftersom det även finns Lilla 
Prespasjön (gr. Límni Mikrí Préspa). 
 
I fråga om alla stadsnamn som slutar med ledet -poli ("stad", äldre: -polis) använder vi denna nyare form, 
t.ex. Alexandroupoli, Tripoli, Megalopoli och Neapoli. På andra språk kan ibland den äldre formen 
förekomma. 
 
Ibland förekommer i olika källor (bl.a. NE och andra språk) ändelsen -on, som dock är katharevousa och på 
dimotiki oftast motsvaras av -o. Utom i fråga om städerna Rethymnon och Heraklion samt udden Kap 
Sounion, för vilka vi i enlighet med ovanstående alltjämt använder den äldre formen med -on, bör dessa 
former numera undvikas. Exempel: städerna Agrinio (förr: Agrinion), Argostoli (förr: Argostolion), Lavrio 
(förr: Laurion, en. Laurium, ibl. Laurio), Nafplio (förr: Nauplion, en. Nafplion, ibl. Navplion, fr. Nauplie, 
ty. Nauplia) och Githio (förr: Githion el. Gytheion, en. och ty. Gythion, ibl. Gythio, fr. och ibl. en. Yithion) 
och samt Aten-förorten Peristeri (förr: Peristerion, en. ibl. Peristerio). 
  
Då och då kan det, bland annat i NE, på svenska dessutom förekomma andra äldre mer eller mindre 
obsoleta former (klassiska namn eller katharevousa), som vi numera helst bör undvika, bl.a. i fråga om 
staden Elefsina (äldre: Eleusis, en. Eleusina), landskapen eller länen Akarnania (äldre: Akarnanien, en. 
Acarnania, fr. Acarnanie) och Magnisia (äldre: Magnesien, en. Magnesia, fr. Magnésie, ty. Magnissia), 
öarna Lefkada (äldre: Lefkas/Leukas, en. ibl. Leucas, fr. Leucade), Milos (äldre: Melos, fr. Milo), Thira
137
 
(äldre: Thera, fr. Théra), Tilos (äldre: Telos, Elot: Tylos), Limnos (äldre: Lemnos) och Lesvos (äldre: 
Lesbos) samt, med lite mer tolerans, halvön Chalkidiki
138
 (äv. Chalkidike, en. Chalcidice, fr. Chalcidique). 
 
                                                           
134
 I flera fall har öns huvudort samma namn som själva ön. 
135
 Kreta är ett Nuts 2-område som ingår i Nuts 1-området Egeiska öarna, Kreta (gr. Nisiá Egéou, Kríti). 
136
 Ingår i Nuts 1-området Egeiska öarna, Kreta (gr. Nisiá Egaíou, Kríti). 
137
 Huvudö i den lilla ögruppen Santorini. 
138
 I turistsammanhang används normalt formen "Halkidiki". 

 
66
Ytterligare några exempel på ibland förekommande (men ej rekommenderade) namnformer som 
uteslutande kan hänföras till tillämpning av den officiella translittereringsmodellen Elot 743 (här inom 
parentes, se ovan under "Grekiska"): Aten-förorten Nikea (Elot: Nikaia) och ön Astipalea (Elot: 
Astypalaia). 
 
Några exempel på ibland förekommande (men ej rekommenderade) namnformer som uteslutande kan 
hänföras till andra translittereringsnormer än den svenska modellen och Elot 743 (se ovan under 
"Grekiska") (med det icke rekommenderade alternativet inom parentes): städerna Naousa (Naoussa, aru. 
Niausta), Giannitsa (Yiannitsa) och Larisa (Larissa). 
 
Övriga exonymer på andra språk: städerna Thessaloniki (en. ibl. Thessalonica, Salonika el. Saloniki, fr. 
Thessalonique el. Salonique), Serres (en. och ty. ibl. Serrai), Platamonas (en. och ty. ibl. Platamon), Delfi 
(en. och ty. Delphi, fr. Delphes), Patra (ibl. Patras, en. Patrai), Egio (förr: Aigion, fr. och ty. ibl. Egion, ty. 
äv. Aegion el. Ägion), Messini (en. och ty. Messene, fr. Messène), Ermoupoli (en., fr. och ty. ibl. 
Ermoupolis el. Hermoupolis) och Chania (en. Khania el. Canea, fr. La Canée), Nuts 2-området/regionen 
Ipiros
139
 (gr. Ípiros, Elot: Ípeiros, fr. Épire, alb. Epir), landskapet/länet Achaia (en. ibl. Achaea el. Akhaia, 
fr. Achaïe, ty. Achäa), halvöarna Kassandra (en. ibl. Cassandra peninsula, fr. ibl. Cassandre) och Mani (fr. 
Magne), öarna Kefalonia (inte: Kefallinia, Kefalinia el. Kefallonia, en. Cephalonia, ibl. Kafallonia el. 
Cephallonia, fr. Céphalonie), Egina (en. Aegina, fr. Égine, ty. Ägina), Chios (fr. Chio) och Ikaria (fr. ibl. 
Icarie) samt den lilla ögruppen Santorini (fr. och ty. Santorin) m.fl. 
 
LÄNDERNA PÅ GRÄNSEN MELLAN EUROPA OCH ASIEN (TURKIET och CYPERN) 
 
TURKIET 
Vi använder de turkiska
140
 namnen och om möjligt den specifika turkiska bokstaven ı (i utan prick) (t.ex. 
Diyarbakır)
141142
, 
utom i fråga om  
staden och provinsen Urfa (tu. sedan 1984 officiellt Şanlıurfa, "det ärorika Urfa", kur. Riha), landsdelen 
Anatolien (tu. Anadol, en. Anatolia, fr. Anatolie, ty. Anatolien el. Kleinasien), regionen Kurdistan (tu. 
Kürdistan), det historiska landskapet Kappadokien (tu. Kapadokya, en. Cappadocia, fr. Cappadoce, ty. äv. 
Kappadozien)
143
, Gallipolihalvön (tu. Gelibolu Yarımdası) och dess sydspets Kap Hellas (tu. Teke Burnu-
Abide) samt Seraljudden (tu. Sarayburnu, en. Seraglio Point, fr. Pointe du Sérail, ty Serailspitze), i Istanbul, 
och Prinsöarna (tu. Kizil Adalar, en. Princes Islands, fr. Îles des Princes, ty. Prinzeninseln), i Marmarasjön.  
 
För de mellan Turkiet och Grekland omtvistade obebodda småöarna i Egeiska havet använder vi de 
grekiska namnen, bl.a. i fråga om ögruppen Imia (tu. Kardak). 
 
Övriga exonymer på andra språk: städerna Istanbul (fr. ibl. Istanboul), Gelibolu (en., fr. och ty. Gallipoli), 
Bursa (fr. ibl. Brousse), Sinop (en., fr. och ty. ibl. Sinope), Trabzon (en. ibl. Trebizond, fr. Trébizonde, ty. 
Trapezunt), Iskenderun (ar. al-Iskanderūna, fr. ibl. Alexandrette) och Antakya
144
 (ar. Antākiya, en. Antioch, 
fr. Antioche)  
 
                                                           
139
 Motsvarar den södra halvan av det historiska landskapet Epirus. Den norra halvan motsvarar södra 
Albanien. 
140
 Ett betydande minoritetsspråk är kurdiska (minst 15 % el. ca 15 milj., i den sydöstra delen). 
141
 Huvudort i turkiska Kurdistan (kur. Amed). 
142
 Däremot tillämpar vi inte turkiskans omvända bruk av prick över versal. Vi skriver Istanbul och Izmir 
(inte İstanbul och İzmir). 
143
 Kappadokien tycks vara det enda historiska landskap som man refererar till i modern kontext. Övriga 
landskapsnamn (Frygien, Kilikien m.fl.) är däremot rent historiska. 
144
 Däremot benämns den syrisk-ortodoxa kyrkans överhuvud patriarken av Antiochia (men residerar 
numera i Damaskus), vilket kan jämföras med att den grekisk-ortodoxa kyrkans främste företrädare alltjämt 
kallas